Glad påsk!

Får ju börja med att önska er allihopa en glad påsk och en härlig liten ledighet!
Igår började jag min dag med en super mysig fika tillsammans med min närmsta kollega på jobb, vi som har klassen ihopa. Jag fick berätta om hur jag kämpar på med sjukvården och försöker få den hjälp jag behöver, och även min plan om att snart kunna komma tillbaka till jobb så vi diskuterade lite hur som blir bäst. Fick höra mycket som jag missat på jobb och sådär. Blev en jätte trevlig fika med en väldigt saknad kollega och fin vän :) fick även ett påskägg hihi (a)     
"All you need is love, but a little chocolate now and then doesn't hurt" ,
hon känner väl till att choklad är en stor favorit , tack igen <3
Efter detta så hämtade jag upp min mamma och så körde vi iväg och hämtade brorsönerna på fritids, för att sedan åka vidare in till stan. Det blev "baby-bossen" på bio med massa gotta. Det var en rolig tecknad familje-film. Filmen var lagom slut sen till middag som vi sedan åt hemma hos min storebror och hade mys där en stund.
Senare på kvällen fick jag ett påskägg av mamma med så har nog ändå varit lite snäll hihihi :)
Hade paus från gymmet även igår eftersom huvudet värkte.
Idag började mamma och jag dagen på gymmet för att sen åka och hämta syrran som fått komma hem på permiss. Så vi var hemma en stund tills jag blev rastlös och körde iväg för ännu ett pass på gymmet (behövdes nu när man haft "så lång paus" haha) Nu blir det väl bara att mysa hemma med godis och film och sådär ikväll.
 
Har i övrigt haft väldigt onda tankar både igår och idag.. Verkligen fått kämpa emot för att inte skada mig själv..
Känner också att av den medicinen jag tar nu och håller på att trappa ut, har jag som jag skrivit innan känt mig så arg av, lättirriterad och illska så jag inte vet var jag ska ta vägen riktigt.. Dock så har jag inte gråtit direkt sen jag började på dom, vilket känns både bra och dålig faktiskt.. Det är skönt att slippa det här när man känner sig helt förtvivlad och gråter hysteriskt i flera timmar, men man kan inte riktigt få utlopp för sina känslor heller utan det känns mer som jag skriker inombords och ingen hör?
Tänkte även tillbaka.. så många gånger som jag har gråtit för jag känt den här menlösheten och undran på varför man ska behöva leva när man mest bara lider :(
Det har varit många gånger förr när vi skulle iväg med familjen och medans de andra fixade sig i ordning för att gå iväg på festen eller var vi nu skulle så la jag mig under täcket och bara grät .. tills mamma kom in och undra vad det var, oftast ville jag inte iväg för jag kände mig bara så ledsen och orkade absolut inte fixa till mig för att åka iväg och vara glad och trevlig.. men efter att mamma länge försökt få en på bättre humör så blev det bara till slut "du måste iallafall följa med, jag lämnar inte dig hemma... torka nu tårarna och på med ... den här klänningen blir bra, så kör vi sen"
Och jag gjorde som hon sa för ville inte att hon skulle bli besviken, men tycker det känns så hemskt samtidigt när jag tänker tillbaka.. sååå många år jag har mått såhär.
Det är iallafall tillbaka till att jag var 14 år, idag är jag 23 och blir 24 i sommar, så snart 10 år med depression och ångest.
Men även om det är jätte sorligt att se tillbaka och vet hur jag har kämpat med detta så måste jag ju ändå hylla mig själv för att jag har kämpat vidare, att jag fortfarande står här idag och försöker mitt bästa.
 
Det är dock tyvärr så att hade det inte varit för min fina mamma, så hade jag inte levt idag... hon har fått se sitt barn så som ingen någonsin borde behöva göra!! Och detta mår jag dåligt över, det gör på något sätt så ont i mig att veta hur jag har utsatt henne för det. Min mamma har alltså fler än en gång kommit in och "räddat mig" när jag har försökt att ta mitt eget liv och jag har gjort en fin symbol på min kärlek till henne, hon vet om att jag inte hade varit här utan henne, jag har i många år kämpat på för hennes skull.. och älskar min mamma över hela mitt hjärta.
Hon har fått en fin plats på min ena handled, där jag har tatuerat över några av mina ärr..
men tycker den är fin <3
Denna gjorde jag för 4 år sedan :)
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

camiil.blogg.se

Jag kommer skriva om min vardag, att leva med depression och ångest - då jag hoppas att detta ska hjälpa andra som går igenom liknande.. blir även lite av min träning och annat smått och gott.

RSS 2.0