Jag var nog lite osäker på ifall jag skulle komma in
och hoppades nästan på att jag inte hade gjort det haha (hade gjort valet lättare).

Men är samtidigt glad och stolt över att jag kom in såklart :)

Nu väger jag för- och nackdelar, tänker längre fram i tiden och på vad som jag tror skulle bli bäst.

Väljer alltså mellan att gå utbildningen eller att fortsätta jobba på förskola utan utbildning..

 

Annars har jag varit lite krasslig i veckan så det har inte blivit någon träning, tyvärr.

Jag har varit på återbesök hos min gamla psykolog,
man skulle ha det 3 månader efter att man avslutat sina samtal.

Hon blev väldigt positivt överraskad över hur långt jag kommit med min depression och ångest,
och hon var glad över att se så enorm skillnad, vilket såklart kändes väldigt bra.

Jag var lite nervös innan jag skulle gå in där, eller ja det kändes konstigt på något sätt..

Kom någon flashback tillbaka till när jag var där mina första gånger, v
et själv hur svårt jag hade att bara gå hemifrån till bilen, för att sedan köra in till stan
och hela dagen kretsade kring att jag skulle vara hos henne och prata i 45 minuter.

Första gångerna fick hon knappt ut ett ord från mig, jag har ju alltid varit så..
stängd som en mussla och absolut aldrig pratat om mig själv och hur/varför jag mått så dåligt.

Har grävt fram mycket hos henne och sagt många saker som jag aldrig sagt till någon innan.

Även känslan av hur nere på bottnen jag var då, jag var verkligen i det stadiet där jag inte såg någon mening med livet, inte hade någon ork eller lust till att leva längre och egentligen bara helt totalt utmattad.

Så när jag ser tillbaka på det så märker jag hur långt jag har kommit och det känns fantastiskt!

Visst har jag en bra bit kvar och vissa dagar är sämre än andra men jag känner mig stark, för varje gång jag har rest mig upp fast jag "legat fastklistrad vid marken"

Något av det värsta jag visste att höra var "stå ut, det blir bättre", "det kommer bli bra",
"du är ju så ung, du har hela livet framför dig" osv..

Men nu kan jag nog för första gången (eller iallafall av vad jag kan minnas) säga att jag mår bättre, det blir bättre.. man måste bara stå ut med stormarna och så kommer man ut därifrån starkare än vad man varit förut!

Så till er andra som är där just nu, ni klarar det!! <3

Jag har även varit på glassfabriken i Malmö och ätit glass med min syster i solen,
träffat min kusin, umgåtts med pojkvännen och varit hos svärmor vid poolen :)

Nu sitter vi i bilen påväg upp till Norrland, #roadtrip 

Kram!