När man hamnar här... har gjort eller sagt något man inte borde och det bara tär på en, tillslut så spricker jag och jag bara gråter och gråter.

Jag kan inte sluta, tankarna far iväg och det känns som igår jag låg på golvet och skrek efter hjälp..

Börjar tänka på hur jag gjort tidigare för att fä stopp på det, jag vet ju hur, men jag ska inte!!

Jag har klarat mig så länge nu utan att skada mig själv, jag ska inte göra det!

Jag vet ju om att det bara hjälper för en liten stund, jag slutar o gråta och hamnar på ett konstigt ställe, sen kommer jag tillbaka med världens ångest och dit vill jag inte!

Men just nu är det som ett eko i huvudet, det är mitt slut att få stopp på det, just därför skriver jag nu på bloggen istället för att det är bättre än att ta det steget!

Jag ryser över hela min kropp och vet inte var jag ska bli av, har sånn ångest och vill bara spola tillbaka tiden, varför kan man inte bara göra det??

Jag börjar fundera på att mina ögon kommer vara så svullna imorgon och alla på jobb kommer att undra vad som har hänt, men då ska jag iallafall vara glad för att jag inte ska ha några nya ärr... bara spillt tårar inget blod.

Helt ensam är jag, totalt helt jävla ensam.. precis som alltid när jag ska gå ner mig och känna mig totalt värdelös, att jag gör fel hur jag än försöker.. denna känslan är outhärdlig och fruktansvärd, den tar mig tillbaka till hur jag känt i så många år, dagar och minuter .. som om någon sparkat på en när man redan ligger ner.

Hoppas att ingen känner igen sig i det här! För att svara på ifall jag mår bättre idag så blir svaret just nu "inte just nu, men för det mesta" och det är ju bättre än för några månader då svaret hade blivit "nej, jag vill inte leva såhär"

Även ifall jag känner så just nu så vet jag samtidigt att jag har kommit så sjukt långt på min långa väg .. jag vet om att mina djupa svackor kommer ibland men dom går över, jag får lov att komma upp och andas imellan och det är jag glad över.

Nu ska jag se ifall jag kan komma till sängs och få sova lite inatt iallafall, tack för att du ville läsa <3