Första skriket efter hjälp..

Vill börja med att gratulera min farfar som skulle ha fyllt år igår,
nu har det gått 7 år sen han lämnade oss..
Saknar dig oerhört mycket. Tiden läker inte alla sår?? <3
 
Idag har jag haft mitt första samtal med min nya psykolog.
Måste säga att tankarna snurrar runt något enormt nu efteråt..
Tycker att vi fick pratat om väldigt mycket för att bara ha haft 45 minuter på oss.
Kände att jag ville vara helt öppen direkt från början, eftersom jag vill bli bra så fort som möjligt.
Berättade om mina "trauman" som han väldigt gärna ville veta, och även fast jag tog upp detta väldigt mycket med min förra psykolog så tryckte han på några punkter som ingen annan har gjort.
Hur jag klandrat mig själv för något som jag blivit utsatt för.. något som inte för 5 öre är mitt fel.
Hur jag har känt mig värdelös, meningslös och undrat sedan jag var liten varför jag blev född.
Han sa att det inte alls är konstigt att jag mår såhär dåligt och hur jag i perioder känner att jag inte vill leva.
Vet egentligen inte om det är positivt eller negativt??
På ett sätt är det skönt att få bekräftat från ännu en utomstående person att det inte är något fel på mig,
att det är alla dessa saker som ett barn inte behöva vara med om.
Är ännu inte redo att berätta vad det är jag varit med om... har en bit kvar och
önskar fortfarande att personen som är "största boven i dramat" en dag ska kunna be om förlåtelse.
Bara nu för en liten stund så känner jag mig så liten igen.. där i 13-14 årsåldern,
där jag började skrika efter hjälp och för första gången försökte ta mitt liv.
Kände mig redan då och tyvärr innan dess så oälskad, oönskad och frågan "varför lever jag" kom ofta upp.
Det var också runt denna tid min depression bröt ut och alla dessa djupa fall skulle komma många,
många gånger.. Jag började röka, eftersom en kompis till mig som också hade det svårt,
hon sa att det hjälpte för stunden, lindrade ångesten och fick bort gråten för stunden.
Så ja självklart så provade jag, hade nog i den stunden provat på i princip vad som helst för att få må bättre?!
Så där fastnade jag, började röka ungefär ett paket om dagen och höll på så i några år.
Nu är det snart 3 år sedan som jag slutade.
Kan fortfarande känna suget efter att få den lilla trösten av en cigg,
men samtidigt så försöker jag se allt negativt med rökning och att jag faktiskt klarat mig så länge nu så då
behöver jag verkligen inte falla tillbaka i den ovanan!
 
Har ju även försökt börja bli lite nyttigare, så jag har börjat dricka en shot varje morgon.
Fylld med kryddor som gurkmeja, kanel, nejlika och svartpeppar..
Även en del andra saker som väl inte är det godaste hehe, men det ska vara väldigt bra!
Blir även mycket kvarg, proteindryck och chiafrön, för att få bästa resultat av träningen :)
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

camiil.blogg.se

Jag kommer skriva om min vardag, att leva med depression och ångest - då jag hoppas att detta ska hjälpa andra som går igenom liknande.. blir även lite av min träning och annat smått och gott.

RSS 2.0