Första skriket efter hjälp..

Vill börja med att gratulera min farfar som skulle ha fyllt år igår,
nu har det gått 7 år sen han lämnade oss..
Saknar dig oerhört mycket. Tiden läker inte alla sår?? <3
 
Idag har jag haft mitt första samtal med min nya psykolog.
Måste säga att tankarna snurrar runt något enormt nu efteråt..
Tycker att vi fick pratat om väldigt mycket för att bara ha haft 45 minuter på oss.
Kände att jag ville vara helt öppen direkt från början, eftersom jag vill bli bra så fort som möjligt.
Berättade om mina "trauman" som han väldigt gärna ville veta, och även fast jag tog upp detta väldigt mycket med min förra psykolog så tryckte han på några punkter som ingen annan har gjort.
Hur jag klandrat mig själv för något som jag blivit utsatt för.. något som inte för 5 öre är mitt fel.
Hur jag har känt mig värdelös, meningslös och undrat sedan jag var liten varför jag blev född.
Han sa att det inte alls är konstigt att jag mår såhär dåligt och hur jag i perioder känner att jag inte vill leva.
Vet egentligen inte om det är positivt eller negativt??
På ett sätt är det skönt att få bekräftat från ännu en utomstående person att det inte är något fel på mig,
att det är alla dessa saker som ett barn inte behöva vara med om.
Är ännu inte redo att berätta vad det är jag varit med om... har en bit kvar och
önskar fortfarande att personen som är "största boven i dramat" en dag ska kunna be om förlåtelse.
Bara nu för en liten stund så känner jag mig så liten igen.. där i 13-14 årsåldern,
där jag började skrika efter hjälp och för första gången försökte ta mitt liv.
Kände mig redan då och tyvärr innan dess så oälskad, oönskad och frågan "varför lever jag" kom ofta upp.
Det var också runt denna tid min depression bröt ut och alla dessa djupa fall skulle komma många,
många gånger.. Jag började röka, eftersom en kompis till mig som också hade det svårt,
hon sa att det hjälpte för stunden, lindrade ångesten och fick bort gråten för stunden.
Så ja självklart så provade jag, hade nog i den stunden provat på i princip vad som helst för att få må bättre?!
Så där fastnade jag, började röka ungefär ett paket om dagen och höll på så i några år.
Nu är det snart 3 år sedan som jag slutade.
Kan fortfarande känna suget efter att få den lilla trösten av en cigg,
men samtidigt så försöker jag se allt negativt med rökning och att jag faktiskt klarat mig så länge nu så då
behöver jag verkligen inte falla tillbaka i den ovanan!
 
Har ju även försökt börja bli lite nyttigare, så jag har börjat dricka en shot varje morgon.
Fylld med kryddor som gurkmeja, kanel, nejlika och svartpeppar..
Även en del andra saker som väl inte är det godaste hehe, men det ska vara väldigt bra!
Blir även mycket kvarg, proteindryck och chiafrön, för att få bästa resultat av träningen :)
 

Gått några dagar..

Hehe ja tro det eller ej men har haft så fullt upp så har inte hunnit uppdatera mig på bloggen :)
Känns på ett sätt jätte skönt att jag har haft så mycket annat att fokusera på , har inte riktigt fått vara ensam så länge så jag känt hur dåligt jag mår ens.. så det är super härligt.
 
Jag har träffat lite olika vänner och fikat och umgåtts <3
Har börjat dejta en kille hihi som verkar vara så sjukt snäll, omtänksam och gullig, precis vad jag behöver!
Kommit med fina saker till mig, fick en ros på första dejten och en flaska röd-vin på andra. #bortskämdtjej
 
Varit mycket hos min syster, som börjar bli sig själv igen och det känns också jätte bra! Hon ska nog få komma hem snart!! Mamma och jag har också haft lite ensamtid med middag på restaurang och sådär.
Här under ser ni när vi var på restarurang "Spot", italiensk mat.. tog en pasta med skaldjur. Måste dock erkänna att efterrätten var hundra gånger godare än själva huvudrätten hehe.
I övrigt har jag ju såklart ringt och tjatat om en tid till en läkare då jag som nämt innan fått tiderna inställda så många gånger nu och fått bekräftat att den tiden som jag haft bokad så länge också kommer att bli inställd.
Så jag har fått en typ "drop-in" tid till en okänd läkare.. men ja det är bättre än inget! Blir inte före 11 maj, men det får jag stå ut med. Nu hoppas jag på att solen kan hålla sig framme idag! Så ska jag snart bege mig till gymmet , efter en liten lunch-dejt hihi <3
 

Mallorca it is!

Baaah... då har vi ännu en sånn här härlig eftermiddag fylld med ångest och menlöshetstankar.
Sjukt jobbigt..
Har iallafall ringt till psykiatrin, där jag egentligen skulle få ett samtal ifrån igår av min läkare.
Det blev ännu ett dåligt besked, vet inte ifall jag ska skratta eller gråta faktiskt men då är det så att min läkare är sjukskriven. Jag fick även då veta att mitt möte som jag ska ha med honom i maj (som då redan är framskjutet 2 månader eftersom han va sjuk sist jag skulle dit) antagligen också kommer att bli inställt!!!
Försökte då fråga ifall det finns någon möjlighet att jag får komma till en annan läkare, men det kunde dom inte svara på utan jag får ringa ett annat nummer imorgon och kolla upp det.
Tycker detta är helt sjukt, att man ska behöva vara så på och själv ringa för att höra vad som händer, när man är i så stort behov av hjälp. Så just nu känns det som om jag står på samma ställe och bara stampar.. kommer ingenstans. Vet inte alls hur jag ska göra med min medicinering och inte heller med min sjukskrivning??
 
Usch, men nog om detta.. har försökt vara nyttig här hemma och tänka på annat, ritat lite, tränat och sådär.
Försöker tänka på en POSITIV sak som hände igår och fokusera på det! Det är nämligen att mamma äntligen fått ett ja från jobb på vilkor att vi åker ett speciellt datum, så jag kollade direkt upp och nu har vi en resa bokad!!
Jag och min fina mammi ska till Mallorca i en vecka, med all inclusive och bara njuta av sol, värme och mat :)
Ingen av oss har tidigare varit just där så det ska bli lite spännande. Så idag är det nedräkning som gäller, 9 dagar sen sitter vi på flyget dit. Och det är skönt för min syster är helt med på att vi ska åka och håller med om att jag och mamma behöver komma iväg.. Hon har pappa här hemma så det ska gå bra <3
Så håll nu tummarna för att solen är på vår sida bara hehe,
någon som har varit i Mallorca och har tips så säg till!
 

camiil.blogg.se

Jag kommer skriva om min vardag, att leva med depression och ångest - då jag hoppas att detta ska hjälpa andra som går igenom liknande.. blir även lite av min träning och annat smått och gott.

RSS 2.0