Nu var solen borta igen?

Jag har njutit ordentligt av solen och värmen! men idag är den borta igen? :(
Skönt med en ledig dag i torsdags!
dock så var jag lite bakis hehe, vi hade mysig grill och drink kväll på onsdagen.
Trodde att whiskyn skulle hjälpa mot mitt halsont haha men nje.
På fredagen var det klämdag så vi hade bara fritids på skolan, mysdag med lite barn.
I lördags var jag på 1-års kalas, en av mina bästa kompisars dotter fyllde år.
Det var super mysigt med gott att äta och sol i trädgården.
Därefter kom killen och hämtade mig så vi åkte in till folkets park och spelade mini golf.
Efter det bjöd han mig på min favorit restaurang, Casa Mia.. super gott!
Tog en pastarätt med kyckling och krämig sås.
Igår var det ju mors dag så vi var här hemma hos mamma och åt god middag o sådär.
Hämtade hem min syster från sjukhuset så hon fick permiss några timmar och fick vara med.
Och igår kväll så kunde jag äntligen ta ett pass på gymmet igen då mitt halsont var borta!
 
Så nu sitter jag här efter ett pass på gymmet idag med och kan knappt gå haha ;)
Ska snart köra iväg till jobb.
Ikväll ska jag och min fina pojkvän "fira lite" då vi har en månad idag, wiho..
Vi båda tycker det känns som 1 år eftersom vi lärt känna varandra så bra, känns super <3
 
 
 

Progress

Nu har jag inte tränat sen i måndags eftersom jag har fått ont i halsen..
Så proppar i mig med ingefära, te med honung, citron och nyponsoppa haha, hoppas att det hjälper!
Man får ju lära sig av sina misstag och vet att jag kommer sluta upp i lunginflamation ifall jag tränar nu.
Saknar det dock, blir ganska rastlös när jag inte får komma dit haha och ångesten kommer.
Men i måndags fick jag iallafall kört ett hårt härligt pass!
 
Har iallafall börjat komma in i jobbet igen och det känns bra, försöker ta det i lugn och ro.
Sista dagen på 25% idag, ledig dag imorgon och upp till 50% på fredag :)
 
Har precis varit hos psykologen nu och han var fortfarande ganska fokuserad på det här med illskan.
Jag har förstått att jag tycker det låter och känns mycket mer allvarligt än vad det är när folk är arga och diskuterar eller bråkar med varandra, tycker att det är jobbigt.
Men att jag väl tycker att det är "tabu" att bli arg, mest för min egen del, att jag inte får det.
Har vant mig vid att bara släppa det direkt och gömma det istället.
Så det är en sak jag måste jobba med, att börja tycka att det är okej att bli arg.
Även om det är en negativ känsla med illska så kan det vara bra att få det ur sig och inte stänga det inne.

Rädslan av att falla tillbaka

 

Håller på att trappa ut en av mina tre starka antidepressiva,
som läkaren sa att jag skulle göra när jag var där för 1,5 vecka sedan..
Känns väldigt konstigt att man lixom "själv är ett experiment"
Jag vet ju inte alls ifall det som han hoppades på att när man trappar ut den så långsamt,
inte alls kommer märka av det..
Än så länge har det gått bra men rädslan finns där att jag ska rasa eller på något sätt känna mig så pass ledsen, ensam, uppgiven och att menlöshets-känslan ska komma tillbaka.
Svårt att förklara för någon som inte har känt så själv men nu när jag tänker tillbaka på alla dessa minuter, dagar och år som jag har känt mig så nedstämd så känner jag mig på ett sätt väldigt stark som har "stått ut" så länge och faktiskt fortfarande lever idag ..
undrar hur jag klarat av det och rädd för att jag inte ska klara nästa steg neråt.
Har erfarenhet av det från innan med att när man känt sig stabil och sen fått ett bakslag , att det då känns som att det är tusen gånger värre än hur man har känt förut.
Men jag ska klara det här, jag är starkare än vad min depression är! Och jag vill inte alltid vara den som är kopplad till att vara ledsen .. jag ska bli lycklig igen, det är det jag strävar efter!
Just nu känner jag mig lycklig.. jag har träffat en underbar kille som lyfter mig upp och där jag verkligen kan se en framtid! Jag är även tillbaka på jobb och ska successivt öka mina arbetstimmar så att jag tillslut är tillbaka på heltid igen och sen ska jag bara komma fram till vad jag ska utbilda mig till :) 
Men jag kan ju berätta att jag äntligen ser ljuset i slutet av tunneln och det är många år sen jag kunde säga så!
 
Så för er som också mår dåligt, håll ut!!
Från en som verkligen har krälat nere på bottnen, det blir bättre.. d
et tar antagligen enormt lång tid, men det kommer!
Och till er som känner någon som mår psykiskt dåligt.. ge inte upp hoppet på den personen!
Visa att du är där även när det är mörkt.. oftast behövs bara den lilla känslan av kärlek.
Och du kommer då få mycket tillbaka när vinden vänder.
Ta hand om varandra, kram <3
 

camiil.blogg.se

Jag kommer skriva om min vardag, att leva med depression och ångest - då jag hoppas att detta ska hjälpa andra som går igenom liknande.. blir även lite av min träning och annat smått och gott.

RSS 2.0