Blev en tidig morgon idag så jag var på gymmet redan vid 9 och gick sen därifrån bort till psykologen.

Blev mycket prat om min barndom idag, och om hur jag lärt mig redan som liten att stänga av.

Speciellt illska har jag väldigt svårt för..

Jag har svårt att visa när jag blir arg eftersom jag alltid "tryckt undan" det.

Därför blir jag oftast ledsen för saker som man egentligen i normala fall borde bli arg för.

Skulle jag sen någon gång bli arg och säga något dumt eller så, då får jag direkt massa ångest över det.

Men vi kom fram till att jag måste försöka acceptera att det är okej att bli arg ibland,

och att börja skilja på illska och sorg så inte allting blir en ledsamhet.

Ja detta låter säkert väldigt enkelt för dom flesta haha!

Men det är i största del 2 personer i min närhet som jag har så stor illska mot..

Och eftersom jag är som jag är så har jag på något sätt vänt denna illska mot mig själv

Det är väl ändå så att man inte vill se det dåliga hos personer som man borde älska ovilkorligt,

utan jag har då istället klandrat mig själv! För något som jag inte har gjort ett dugg fel.

Blir så konstigt här igen för jag har väl aldrig tänkt på det så djupt förr..

Han tyckte iallafall att jag skulle konfrontera dessa personer och berätta hur jag känner,

så att jag kan få släppa ut den illska som ligger begravd långt inom mig.

Detta tycker jag dock är så jobbigt!

Inte för att jag har svårt att berätta för dom hur jag känner på riktigt,

utan mer för att jag av samma anledning idag inte vill såra någon annan.. bättre att ta smällen själv

 

Ungefär såhär känns det att gå och prata med en psykolog hehe ;

Har nu på kvällen äntligen fått träffa en läkare och berättat att jag vill tillbaka och jobba igen nästa vecka.

Jag hade själv förberett med att skriva förslag på hur jag skulle trappa upp med datum osv.

Som jag trodde så tyckte han att jag hade tänkt lite väl fort, men det är så jag är.. allt eller inget.

Vi har iallafall kommit överens om hur jag ska jobba, hur många timmar om dagen och upptrappning.

Så jag har precis skickat iväg ett mejl nu till min chef, känns super bra.

Håll nu tummarna för att det ska gå så bra som jag tror och hoppas på att det ska!

Nu måste väl ändå turen ha vänt?!

Jag är verkligen såååå trött på att gå hemma, och känner att jag har kommit en bra bit upp på vägen :)