Rädslan av att falla tillbaka

 

Håller på att trappa ut en av mina tre starka antidepressiva,
som läkaren sa att jag skulle göra när jag var där för 1,5 vecka sedan..
Känns väldigt konstigt att man lixom "själv är ett experiment"
Jag vet ju inte alls ifall det som han hoppades på att när man trappar ut den så långsamt,
inte alls kommer märka av det..
Än så länge har det gått bra men rädslan finns där att jag ska rasa eller på något sätt känna mig så pass ledsen, ensam, uppgiven och att menlöshets-känslan ska komma tillbaka.
Svårt att förklara för någon som inte har känt så själv men nu när jag tänker tillbaka på alla dessa minuter, dagar och år som jag har känt mig så nedstämd så känner jag mig på ett sätt väldigt stark som har "stått ut" så länge och faktiskt fortfarande lever idag ..
undrar hur jag klarat av det och rädd för att jag inte ska klara nästa steg neråt.
Har erfarenhet av det från innan med att när man känt sig stabil och sen fått ett bakslag , att det då känns som att det är tusen gånger värre än hur man har känt förut.
Men jag ska klara det här, jag är starkare än vad min depression är! Och jag vill inte alltid vara den som är kopplad till att vara ledsen .. jag ska bli lycklig igen, det är det jag strävar efter!
Just nu känner jag mig lycklig.. jag har träffat en underbar kille som lyfter mig upp och där jag verkligen kan se en framtid! Jag är även tillbaka på jobb och ska successivt öka mina arbetstimmar så att jag tillslut är tillbaka på heltid igen och sen ska jag bara komma fram till vad jag ska utbilda mig till :) 
Men jag kan ju berätta att jag äntligen ser ljuset i slutet av tunneln och det är många år sen jag kunde säga så!
 
Så för er som också mår dåligt, håll ut!!
Från en som verkligen har krälat nere på bottnen, det blir bättre.. d
et tar antagligen enormt lång tid, men det kommer!
Och till er som känner någon som mår psykiskt dåligt.. ge inte upp hoppet på den personen!
Visa att du är där även när det är mörkt.. oftast behövs bara den lilla känslan av kärlek.
Och du kommer då få mycket tillbaka när vinden vänder.
Ta hand om varandra, kram <3
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

camiil.blogg.se

Jag kommer skriva om min vardag, att leva med depression och ångest - då jag hoppas att detta ska hjälpa andra som går igenom liknande.. blir även lite av min träning och annat smått och gott.

RSS 2.0